Cream kläder, Barnkläder & Babykläder

Archive for oktober, 2010

Världens bästa bild! Vilken timing Johnnie och Sara stod och skar ut pumpan och så skojade de med varandra och jag fångar denna bild på Johnnie. Den här kommer jag att låsa in i ett kassaskåp för att en dag ta fram och göra en förstoring på.

En dagens outfit! Det var länge sedan. Den här Tunikan hade kommit när jag kom hem och det blev kärlek likaså med halsbandet från Unica of  Sweden. Tunikan är svart och genomskinlig. Jag har ett grått Cream linne under. Pris: 699 kr. Jättevackra trumpetarmar med spets. Tyget är lite krinklat. Halsbandet kostar 375 kr.

Nu ska jag ut och promenera med Maja i vårt härliga regninga höstväder. Hon ligger här och blänger på mig. Må gott//Annette

Några bilder har ni inte fått se och det rullar på i full fart. Jag ska se om jag hinner få in några nu. Jag är dock ensam i butiken då David ligger hemma sjuk.

Vet ni vad det bästa jag vet är?! Jo, snälla människor, ja men visst tänker ni det gör vi ju alla. Jo, men jag menar de här RIKTIGT snälla människorna. Kommer ni ihåg att jag berättade om Elsa som flög med mig ner (flygvärdinna från Sigtuna) Igår kom hon in till mig och frågade hur min hemresa gått. Så enormt gulligt utav av henne kände jag. Hon föreslog dock att jag ska gå en flygrädsle kurs och det har jag funderat på. Så hon ska komma in med papper till mig.  Männsikor som hon ger så mycket energi.  Stor kram till dig Elsa det värmde jättemycket att du kom in.

Här kommer lite blandad kompott av bilder.

Den här sista bilden är från Rhodos flygplats där vi hade en lång väntan. Våra barn hade blivit kompis med en liten kille som reste med sin mamma och mormor. Då jag inte har frågat dem så vill jag inte lägga ut några bilder på dem. Har dock massor På denna bild ser man dock honom inte. Oskar min son tar på sig BabyBjörns selen och erbjuder sig att få honom att somna och mycket riktigt han somnar. Då blir man stolt som mamma.

Må så gott så hörs vi snart igen, Kram Annette

måste gjort något fel… ja varför drabbas jag av alla dessa prövningar?

Igår onsdag var det hemresedag för oss. Jag började morgonen med att känna lite oro, men jag lyckade styra bort det genom att distrahera mig själv. Jag packade och fixade, sen kom solen fram och då vi var de ABSOLUT sista gästerna på hotellet så fick vi ha kvar våra rum ända tills bussen skulle gå klockan 14.45. Så vi tog det lugnt, vi åt frukost och sen satt vi alla vid poolen och hade jättetrevligt, så otroligt trevliga människor som vi har mött.

Sen kommer det, någon får ett sms, ”planet är försenat till 20.20″ Vårt plan skulle gå 17.35. Jag mår fortfarande bra och vi försöker med att vi ska få stanna på hotellet istället för att sitta på flygplatsen. Hotellet säjer okej, men enligt Fritidsresor säjer flygplatsen att vi måste checka in på tid. Fy f-n vad jag hatar att sitta på flygplatser och Rhodos flygplats är inte stor. Vi bussas ut och checkar in, vi blir lovade något att äta när vi ska vänta. Jag mår fortfarande riktigt bra och känner mig nöjd med att jag är så lugn.

Ett högtalarutrop kommer,(jag lovar de gick inte att missa, de skrek så man var tvungen att hålla för öronen) ni som ska till Stockholm kan få gå till restaurangen och hämta er en dricka, en dricka!? Ja, det var vad Fritidsresor bjöd oss på. Då vi var sista planet hem så fanns ingen representant att nå.

Tiden gick och vi satt och pratade och skojade, det som började gnaga i mig var vädret. Jag visste att på kvällen skulle det bli dåligt och jag ville inte lyfta i dåligt väder. Jag har gjort det och jag kände att om jag ska komma över detta så måste jag få ha lite lättare resa. Johnnie han var så gullig, nej älskling det är inte moln det börjar mörkna och så är det tonade rutor. Jag sa inget, men nog ser jag skillnad.

Till slut kommer planet, som kommit tomt från Thailand. Anledningen till förseningen var att det skulle ha landat i Krabi, men vädret var för dåligt så de hade fått flyga till Phuket. Vi skulle i alla fall få ny personal, detta visste vi därför att en av passagerna hade tröttnat och ringt upp till Stockholm. De ropar, nej förlåt skriker ut boarding jättetidigt medans planet fortfarande tankas och så mycket kan jag du får inte boarda när planet tankas. De erkänner att de ropat ut lite för tidigt, men ni ska inte tro att de ropar ut att förlåt ni kan gå och sätta er igen. Nu påverkades inte jag utav detta då jag aldrig går till kön vid första utropet, så vi satt där och tittade på dessa tålmodiga människor som stod i kön i över en halvtimma innan de faktiskt började att boarda.

Nu kommer jag ut och det jag möts av är spöregn och superblåst. Jag känner att nu vänder sig magen på mig. Det blåser så jäkla mycket att det regnar in i planet när vi  kommer dit. Vi ska flyga 767 hem så jag känner, de brukar vara lugnare med större plan. Jag sätter mig ner med Johnnie, barnen sitter på andra sidan gången. Jag talar om direkt för en flygvärdinna att jag tycker inte om detta. Till slut talar Kapten och mycket riktigt det är dåligt väder så det kommer att vara lite turbulent på vägen upp.

FY FAN (förlåt mitt språk), jag grät när vi gick upp, det skakade något så överjävligt, så jag höll i Johnnie och tryckte mitt ansikte mot hans bröst, mina ben satt jag och ”trampade” med min andra arm höll Oskar över gången han smekte den och talade lugnt med mig ”mamma det är ok”. Samtidigt som jag mådde pest, så mådde jag dåligt över att inte kunna finnas till för mina barn i denna överjävliga start. Johnnie fick hyscha mig när jag grät samtidigt som jag svor över piloterna, kan inte någon jävel gå ut i högtalarsystem och förklara vad som händer. Det skulle vara så enormt lugnande att den som inte flyger planet förklarar. Resten av resan gick jag in som i en trans. Sara ville sitta brevid mig så Johnnie och hon bytte plats, sen satt hon sig och höll om mig så som en mamma ska göra med sitt barn. Sen kröp vi ihop, jag varken åt eller drack jag blundade, andades djupt och försökte sova.

Väl hemma mötte Johnnies pappas oss och han frågade hur det gått. Ja, ni förstår mitt svar. Då sa han att det är svårt att förstå när man själv inte är rädd. Då svarar Johnnie, ja med det här var en riktigt jävlig start. För mig så kändes det, sjukt nog skönt att höra det. Johnnie har flugit mer än mig. Jag fick även höra bland vänner när vi väntade på baggaget att jag inte varit ensam om att gråta.

Kommer jag att flyga igen?! vid starten så tänkte jag never ever again,men som Johnnie sa överlevde jag det där så överlever jag vad som helst och så känns det. Så vi får se! Jag vill till Italien, men att bila dit vore inte så dumt det heller

Jag tänker dock prata med varenda pilot som jag känner och Fritidsresor om att de måste bli bättre på att prata med oss i kabien. Flygrädsla är ett kontrollbehov, ja, men för att bli av med det så måste man förstå vad som händer där framme. Att höra att de som flyger planet är lugna är självklart lugnande för oss som sitter i planet.

Sist, men inte minst, min superduper underbara svärmor. I bilen påväg hem upptäcker Oskar en påse, vad ligger i den frågar han Johnnie. Jo, smörgåsar från Farmor om vi är hungriga och Ni ska inte tro att det är vilka smörgåsar som helst. Världens bästa räksmörgåsar, leverpastej smörgås med smörgåsgurka på med mera med mera. Jag som inte hade ätit slukade min räksmörgås med hull och hår. Mycket godare än flygplansmaten. Jätte tack!

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe till, jag har saknat en riktigt stark kopp kaffe. Barnen sover fortfarande, vi kom hem först kl. 1.30 inatt så de slapp gå till skolan. Själv sitter jag i mitt Janus ullunderställ lite skillnad, men åh jag älskar hösten. Jo, förresten jag fick föklarat av en flygvärdinna när jag undrade hur länge vi skulle ha turbulens. Då hade piloten sagt att det är nu när hösten kommer och det är varmt i medelhavet och kallt hos oss och dessa vindar möts som det blir lite mer turbulent. Så nu vet jag att jag ska inte flyga på hösten i alla fall om jag flyger igen .

Stor kram till er alla. Bilder kommer//Annette

Den här bilden ska egentligen komma senare, men jag får den inte på rätt plats så nu ger jag upp.

Egentligen känner jag mig helt slut och skulle kunna somna på direkten, men jag vill gärna berätta om vår dag innan dess. Vädret har varit perfekt för en utflyksdag med Cabrolet. Vi kom i väg vid 10 och barnen tyckte det var mysigt att åka.

Det som var tråkigt att se, är hur fattigt Rhodos känns, visst vi är här under lågsäsong, men ändå. Jag har sett många öar i Grekland, innan jag blev flygrädd .Jag har bland annat ö-luffat i Grekland. Att Grekland är fullt utav icke färdigbyggda hus beror på att Grekerna slipper betala fastighetsskatt tills dess att huset är färdigbyggt, så det finns överallt, men här är så slitet.

Barnen gillade dock alla getter som springer fria utmed vägarna Det är bilden högst upp som inte ville hamna här.

Vi åkte till Lindos som är en gammal och vacker typisk Grekisk by. Här var det inte lågsäsong dock, jag lider när jag tänker på hur det måste vara under högsäsong. Vi gick i de gamla gränderna som var fulla utav turistaffärer. Det är det tråkiga med att vara på öar med mycket turister, men arkitekturen var mycket vacker och vi gick upp till fästningen. Ner fick barnen rida på en varsinn åsna.

Till lunch åkte vi ner till Lindos strand, här är sandstrand. Rätt så grovkornig dock, vi är bortskämda med stranden i Falsterbo. Vi åt vår picnic som vi fått med oss från Hotellet, massor av smörgåsar och dricka. Sen badade vi det underbara havet. Här snorklar Johnnie och Oskar.

Sen tog vi bilen och körde runt och tittade runt Lindos innan vi for iväg mot Fjärilsdalen som i September är FULL av fjärilar. Vägen dit var slingrig och pirrig utsikt. Väl framme gick vi långt och kämpade hårt och vi såg inte en enda fjäril . Tur att naturen var vacker. Efter denna tur skulle vi åka hem, men jag var så enormt kissnödig så Johnnie körde åt sidan. Jag gick in en bit och satte mig när jag hör en get som bräker, hjälp vad nervös jag blev. Jag såg dock geten och den var såpass långt bort så jag skulle hinna springa om jag blev intressant. Så där satt jag och kissade och höll ögonkontakt med en get.

Bilderna spelar mig lite spratt och hamnar lite var de vill ibland. Så nu ger jag upp, men några bilder har jag fått in /Godnatt Annette

En dag precis som den förra och det är sååå skönt. Vi har legat vid poolen och barnen har träffat kompisar. Vi har även varit nere vid havet och där var det riktigt skönt att bada. Stranden är inte den bästa, men havet är skönt. Vi har dock hyrt bil imorgon och på Tisdag, Cabrolet . Första gången som vi kände att det kunde vara lite roligt att ha en lite roligare bil och inte alltid bara den billigaste. Imorgon får vi veta om vi tyckte att det var värt det.

Ikväll gick vi och åt i A la Carte Restaurangen, det ingår i priset att man kan äta där en kväll. Så kvällen till ära satt jag på mig min Paris Hilton Dress, ja den heter faktiskt så och den tillhör Creams höstkollektion och deras festkläder. Den lilla svarta kallar jag den. Så skön i sin passform och helt rätt. Jag kan ha den nu i värmen och även när jag kommer hem till jul. Priset är bara 699 kr om jag inte minns helt fel.

Jag vet att den inte ligger ute ännu, jag ska se om Linda och David som jobbar hinner få ut den. Vill ni ha den så mejla annars bara så löser vi det. Jag har storlek 40 på mig. Jag kunde ha 38 också, men fallet blev snyggare i en 40, ingen gravid varning.

Nu måste jag sova.

Kram till er alla//Annette

Helt klarblå himmel och alldeles lagom varmt, 25 grader. Här är min utsikt på dagarna och det är sååå skönt.

Oskar är väldigt nöjd med sin nya hatt och solglasögon.

Sara i sin simring. Bandet ni ser om hennes arm går vi alla omkring med. En ny upplevelse måste jag säja. För att man ska se att vi har ”all inclusive” så måste vi alla bära detta band. Känns lite som när man är på Gröna Lund, men då får man ta av sig bandet efter en kväll. Nu ska vi ha det på oss i en vecka.

Min älskling!

Vi hörs och ses. Nu ska jag göra mig iordning för kvällen. Jag ska ha på mig lite nyheter från Cream som jag slängde ner i väskan innan vi reste. Helt underbara enligt mig själv, vänta så ska ni få se.

Kramar//Annette

Ikväll kommer jag skriva rent personligt!

Ni som läser bloggen vet att jag skulle åka på en sista minuten resa till Grekland med min familj och att jag är flygrädd. Jag är jätteglad för de fina ord som jag har fått. Nu kommer min berättelse om denna resa. För er som inte vet så har jag gått i KBT-Kognetiv Beteende Terapi. Detta när jag drabbades av förlossningsdepression efter fått Sara (idag 10 år). KBT är toppen och under mina dagar före resan så har jag på egen väg försökt använda mig av mina verktyg från KBT mot min flygrädsla. Det har gått riktigt bra måste jag säja, men sen har vi ödets ironi.

I Torsdags morse klockan 7.35 skulle vårt plan lyfta. Jag vet att det viktigaste för mig för att inte låta mina rädslor vinna är att jag har sovit bra och det har jag gjort. Vi gick upp vid 5 och då är det svårt att inte vara trött, men jag lyckades och jag mådde bra. Väl på Arlanda, vad händer… Jo, vårt plan är försenat, kl 9.10 skulle det gå. Det är inte sant tänkte jag, varför är det försenat???? Träffar vår granne som jobbar på Arlanda och vårt plan är försenat pga att de måste testköra en motor i Helsingfors innan planet kunde flyga till Arlanda. Denna information för en som är flygrädd är inte rolig, vadå testgöra en motor? vad är felet. Jag andas djupt och tänker, det här klarar jag.

Som en instickare ska jag här säja att varje gång jag har tänkt att nu måste jag komma över min flygrädsla så har det hänt något allt ifrån en liten sak som att ett plan nödlandat på Arlanda pga hot om en terrorist till att Air France kraschade från Brasilien och alla dog.

Nu tillbaka till Torsdag, vi checkade in åt lite Frukost gick runt och jag mådde sämre. Till sist skickar jag ett sms till en kompis som är flygmekaniker. Jag kan säja att jag väckte honom, men ett jättestort Tack till dig Magnus för att du tog dig tid att svara på mina frågor. KBT går ut på att ta reda på fakta varför du är rädd, ta kontroll över din rädsla och sätt dig i en maktposition. Jag blev lugnare, planet blev ännu mer försenat. Sen sitter jag brevid några som ska åka med samma plan som oss som har hört något annat. Jo, här sitter kärringen, ja så känner jag och pratar om att en ruta gått sönder och det här kommer att ta tid. När man byter en ruta så måste glaset härda annars kommer det inte hålla.

Att höra en sådan här sak när man är rädd och jätte tungt. Änns egna logik har lagt av och man suger i sig allt. Så ett tips till er alla tänk er för vad ni säjer. Jag är rätt så säker idag att hon var minst lika rädd som jag och hon ville bli av med sin rädsla genom att prata, men man måste faktiskt tänka sig lite för. Vid det här laget började min ork tryta och då menar jag min ork att hålla mig själv lugn. Jag flydde in i Tax free butiken och pratade hudkrämer, parfymer och allt sånt. Sen kom en rolig händelse, jag mindes att min pappa skulle komma hem från Afrika via Amsterdam och vi satt i den gaten som hans plan kom till. Att se hans min när vi stod och väntade där var oslagbar. Han undrade vad i helskotta vi gjorde där.

Planet är nu försenat till 10.30

Planet kommer och alla samlas i gaten och tittar när våra väskor lastas på, personligen var jag ett nervvrak som höll god min. Tills de ropar ut, nu är det dags för boarding. Jag skämtar inte när jag säjer att jag bröt ihop. Tårarna kom upp i ögonen och jag kände jag måste fly och inte visa vad jag känner. Jag kastar mig över till gaten brevid och sätter mig bakom en vägg och börjar gråta. Tanken och känslan är jag klarar inte det här, jag kan aldrig gå på detta plan jag går under. Då händer det helt underbara!

Min familj kommer mina barn kramar om mig och säjer, vi klarar det här mamma, vi är starka åt dig. Du som alltid peppar oss och säjer att man ska tänka på något roligt så försvinner rädslan. Du som är så bra på att peppa oss, lyssna nu på oss. De kramade om mig och lovade mig att hålla om mig hela resan. Johnnie lovar att krama mig, Oskar säjer att han kan sitta själv (vi är 4 och de var 3 säten i planet så en skulle sitta själv). Känslan som fyllde mig var en lugn. Inget mirakel att åh nu är jag botad, men från att känna att det här går aldrig. Så gick jag på planet och på planet fanns Elsa. Elsa som är från Sigtuna och som jag känner igen eftersom jag har affär. Hon kände även igen mig och log och frågade hur är det. Sådär, svarade jag, jag gillar inte detta så mkt. Hon sa bra att du säjer det jag kommer finnas här det är bara att prata med mig.

Att se någon som man vet vem det är och inse att hon jobbar med det här känns jätteskönt och en jättekram till dig Elsa världens mest underbara flygvärdinna vars kram betydde massor för mig. Om jag har tur så jobbar hon när jag ska hem.

Resan gick riktigt bra, Kaptenen talade om vad som skulle hända och han talade om varför vi var försenade. Jo en ruta hade upptäcks sprucken och mekanikerana hade fått leta upp en ny i Europa under natten och sedan monterat den på morgonen.  Jag kramade om Johnnie vid start, som jag avskyr,starten alltså  och det gick riktigt bra så länge jag bara satt och kramade om och andades så var det ok. Jag kunde äta, jag kunde se filmen, jag var spänd, men ingen panikångest. Väl här 25 grader och sol. Jätteskönt, jag älskar dofterna och tsatszikin är underbar.

Nu skulle ni ha fått se bilder, men vi har med Johnnies dator och jag hittar inte Photoshop och bilderna från kameran är för stora för att ladda upp. Johnnie han sover så gott så ni får vänta till imorgon. Han undrade om jag satt och skrev en roman Nej, men nästan svarade jag. Den upplevelsen som jag fick var så fantatisk så jag vill försöka förmedla den. Barn är otroliga och det här underbara när de satt där lugnt brevid deras mamma som grät floder och sa, men mamma vi finns här för dig nu så som du brukar finnas för oss.

Stor kram till Er alla. Idag har jag legat vid poolen och mått så bra. Jag laddar verkligen batterierna.

//Annette

Vår ankomst till hotellet, jag och Oskar på balkongen.

Vi har jobbat hårt med webben och för en gångs skull så känns det som om det faktiskt börjar att synas. Vi har fått in mer på

Desigual – WHEAT – Clarie.dk/New Facts -  Isbjörn och äntligen har första leveransen från Janus kommit. Vi hoppas att inom 2 veckor så har vi allt, men vi återkommer med det så snart vi vet närmare.

Gröna Vinterjackor från Isbjörn of Sweden/Nanook är på ingång.

Idag blev det dock bestämt och bokat. Vi ska ta en välbehövlig semester och åka till Rhodos i en vecka. Jag, Johnnie och barnen. Det är bara ett litet dilemma, jag blev flygrädd när jag träffade Johnnie. Jag är så arg på detta och jag har flugit några gånger sedan vi träffades, men jag kan helt klart säja att det hade blivit mer om det inte var för mig. De gånger som vi har åkt har vi gjort ungefär såhär. Bestämt väldigt plötsligt så att jag inte ska hinna stressa upp mig och jag tror att den här gången kommer det att gå bra, men den här gången är jag inte lika säker. Jag minns förra gången, då frågade jag mig själv. Varför utsätter du dig själv för det här? Det fungerar uppenbarligen inte. Jag har haft en tro att om jag inte låter min rädsla vinna så kommer det här att gå över. Men den gör ju inte det.

När jag var ung så reste jag mycket. Jag var i Thailand och Filipinerna själv. Fel, jag reste själv men jag bodde hos vänner. När jag städade flygplan på Arlanda så reste jag mycket. Min filosofi är dock att när jag träffade Johnnie, då gick mitt mål fram till att ”bygga bo”, jag började lägga pengar på hemmet och visst tittade vi på resor, men nej det kändes alltid som för mycket pengar vi spar dem till huset istället. Så det gick många år som jag inte reste och när vi en dag tog en resa till Kreta så satt vi på planet och helt plötsligt så fick jag panik. En panik som jag inte blir av med och det gör mig SÅÅÅ arg och ledsen. Så har ni några tips?

Jag har provat att ta några glas vin, men det fungerar inte. Förklaring som jag har fått är att jag en kontrollmänniska och ju mer jag tappar kontrollen ju värre blir det. Så när jag drack så mådde jag bara illa. Jag har fått tipset om lugnande tabletter,men jag är lite rädd att det ska bli samma sak som med vinet. En av Saras bästa kompisars pappa är pilot, jag försöker tänka på att han gör det här nästan dagligen. Jag läste om en person som beslutade att bli av med sin rädsla, genom att flyga och flyga. Han bokade resa på resa, det kanske skulle vara något, men det låter lite dyrt.

Nåja resan är bokad och om jag ser framåt några timmar så kommer jag på torsdag eftermiddag ligga vid en pool Jag kommer ha min dator med mig så lite bilder kommer ni att få se.

Nu varnar min dator dock om lågt batteri så jag får sluta för ikväll.

Sov gott, så hörs vi kanske imorgon//Annette

En helt vattentätt och jättevarm vinterstövel från Kamik.

Utsida av foten i vattentät gummi, skaft av nylon. Justerbar rem med kardborrband, gummiband med dragsko i skaftet.
Insida i textil och ett outdry membran som gör skon vattentät.
Har även en varm tjockfodrad innersocka av ull & polypropylen (syntetisk ull) som är uttagbar.
Greppvänlig räfflad gummisula.
Stövlen lovar att klara ner till -40C om man halverar det så får man -20C och det är kylan som stövlen klarar och man är fortfarande komfortabel. Vi rekommenderar att det bör finnas ca 1,5-2cm tillgodo när skon tas i bruk.

Då Kamiken är gjuten och inte kommer att töjas så som en läderstövel gör så är det bättre att avrunda uppåt än neråt i val av storlek. Man brukar kunna säja att man ska ha en storlek större i Kamik än i sina vanliga skor.

För riktigt kalla dagar så medföljer även en extra sula som man kan stoppa i skon under ullsulan.

Har skon blivit blöt så ska den INTE stå i torkskåp. Ta ur innerskon, stoppa tidningspapper i innerskon och ytterskon

Vad är det som gör att när man är trött och försöker vara effektiv så blir allt bara fel!?

Igår slängde jag in en tvättmaskin innan jag sprang iväg och jag är väldigt noga med min tvätt och pratar ofta med kunder i butiken hur man ska tvätta osv. Imorse (ja ni läser rätt) när jag ska ta ut tvätten då jag uppenbarligen inte hann igår så plockar jag ut plagg för plagg och så tänker jag. Hur har jag tänkt? Har jag tänkt ljus tvätt? då jag finner ett par ljusa byxor som är Oskars.Nej det kan jag inte ha gjort här ligger Johnnies mörkblå t-shirt, men här är min nu föredetta vita t-shirt från Boomerang numera grå. STÖN man ska inte göra saker när man är trött. Det blir bara värre! Jag köper kvalite och lite dyrare bastoppar som jag kallar t-shirts då dessa används mycket av mig och tvättas ofta, men lägger man in en vit t-shirt med blå så spelar det ingen roll hur bra kvaliten är, den blir grå.

Jag är fullt medveten om att jag har för mycket runt omkring mig just nu och jag försöker verligen göra något åt det. Bland annat att jag söker hjälp. Vi har fått in några riktigt bra ansökningar som jag ska ringa idag, jag borde ha gjort det för flera dagar sen, men det är ett moment 22. Jag behöver hjälp därför att jag inte hinner med, men eftersom jag inte hinner med så hinner jag ju inte ha intervjuer

Som just nu när jag skriver detta så kommer ett mail från Lego i Danmark. Jag har tjafsat med dem i månader om en faktura och så äntligen kommer en kredit och det är HELT FEL, nu försöker jag förklara vad det har gjort fel och får tillbaka VI FÖRSTÅR INTE. Jag blir tokig, det här kommer nu att ta mig minst en timma att försöka reda ut med dem. SUCK jag måste sluta nu. Vi kanske hörs senare .

Kolla in fliken Claire.dk Babykläder där ligger lite nyheter.

//Annette